Jag har bestämt mig för att sluta försöka laga allt och istället acceptera att folk som pratar skit om mig, de kommer alltid prata skit om mig. Det är inte okej, men jag accepterar det. När de ändå är där bak och pratar kan de kyssa mig i arslet.

Jag tar ilskan, besvikelsen och sorgen och vänder det till glädje istället. Glädje för allt det jag har och som jag glömmer att njuta av för att jag är så fullt upptagen med att försöka laga och lappa ihop. Och det är det sista jag kommer att skriva om det ämnet. Jag gör slut, helt enkelt! 

Jag har ju två superfantastiska barn, en härlig man, två fina bonusbarn, svärföräldrar som alla drömmer om, en flock med hundar och fantastiska vänner. Två studenter och ett bröllop, det har jag att se fram emot i vår och sommar. Det är jag glad och tacksam för och det ska jag lägga min energi på!

Kram på er därute! 

Berättade för sonen att jag gett min dotter en komplimang för det fina barnet, mitt barnbarn. Kommentaren "du vill bara ha en reaktion" fick mig att fundera på vad människor tror om mig. Egentligen. Nej, jag vill inte ha en reaktion. Jag ville bara ge en komplimang. Punkt.