Sitter ute i älsklingens stuga och lyssnar på knastret från kaminen och killarnas lek ute i snön. Det här är livskvalitet för mig. Katten Majsan däremot har det väldigt styrigt. Hon har blivit könsmogen och far omkring som en galning och piper, pratar och letar kille. Gulligt... :-/
Idag blir det kalas hos bästaste Berit. Hon fyller 25 igen :-)

Jag kollar på facebook och ser alla glada och lyckliga inlägg. Sitter det verkliga människor vid datorn och känner sig sådär fantastiskt lyckliga hela tiden? Eller är de som mig, egentligen? Småfeta, måndagströtta, inte alls sådär prinsesskimrande och rätt så sugna på helg igen? Ibland undrar jag faktiskt var den sanna människan har tagit vägen... 

Jag funderar även på att jag är en bättre jag just nu än jag var för låt säga 5 år sedan. Eller igår, för den delen! Varje dag upptäcker jag nya saker om mig, bra och dåliga, och bara det att jag ser de sakerna gör mig till bättre än innan. Eller tänker jag fel nu? 

Jag tycker till exempel att jag är en bättre människa idag än för 5 år sedan. Idag sätter jag gränser, jag låter ingen trampa på mig och nedvärdera mig. Jag är bättre eftersom jag inte tillåter det längre   

Visst, jag är skelögd, småfet och gillar rosa. Men jag är åtminstone ärligt MIG. Inga snygga fasader längre för andra att beskåda. Inget mer "håll allt innanför husets väggar". NEJ, ut med skiten! Öppna fönster och dörrar och virvla in lite frisk luft och nya tankar i de gamla tvångsmönstren! 

Vad jag vill säga med det?

Ingen aning men här kommer en virvlande kram i alla fall! 

Idag ska jag bara göra saker som jag vill göra. Just nu dricker jag kaffe i lugn och ro. Städning av eftersatt lägenhet står också på schemat och belöningen kommer ikväll för jag,mina ungdomar och en god vän ska ut och äta middag och avsluta kvällen med bio   

Jag uppskattar min egen tid bättre nu för tiden. Förr (när barnen var mindre) då måste jag genast hitta på något den lilla stund jag fick vara bara jag. Flängde land och rike runt för att göra andra människor glada. Nu får de flänga själva så sitter jag hemma och tar mig en kopp kaffe   

Har ännu inte hört ett pip från arga barnet, men det är bra om hon svalnar av och funderar på vem som egentligen gjorde fel denna gång. Förväntar mig en ursäkt och det är väl slöseri med energi, antar jag. 

Bokskrivandet går framåt. Jag gör som Felicia Feldt och slänger ut alla mina inälvor på bordet. Funderar på att låta andra läsa den, men måste då ändra namn osv...? Jag måste kolla upp det. Samtidigt så har ju alla dessa tragiska, elaka, roliga och glada saker hänt mig och dessa personer. 

Frågan är väl om personer som står namngivna i boken förstår vad min uppfattning om vad de gjort mot mig är överesstämmande med deras uppfattning. Svårt sånt där. 

Äsch! Jag är anti idag, känner jag. Bättre att gå ut i solen och njuta av ljuset som återkommer till vår lilla plutt av världen. 

Soliga (snart) vårkramar!