Jag kollar på facebook och ser alla glada och lyckliga inlägg. Sitter det verkliga människor vid datorn och känner sig sådär fantastiskt lyckliga hela tiden? Eller är de som mig, egentligen? Småfeta, måndagströtta, inte alls sådär prinsesskimrande och rätt så sugna på helg igen? Ibland undrar jag faktiskt var den sanna människan har tagit vägen... 

Jag funderar även på att jag är en bättre jag just nu än jag var för låt säga 5 år sedan. Eller igår, för den delen! Varje dag upptäcker jag nya saker om mig, bra och dåliga, och bara det att jag ser de sakerna gör mig till bättre än innan. Eller tänker jag fel nu? 

Jag tycker till exempel att jag är en bättre människa idag än för 5 år sedan. Idag sätter jag gränser, jag låter ingen trampa på mig och nedvärdera mig. Jag är bättre eftersom jag inte tillåter det längre   

Visst, jag är skelögd, småfet och gillar rosa. Men jag är åtminstone ärligt MIG. Inga snygga fasader längre för andra att beskåda. Inget mer "håll allt innanför husets väggar". NEJ, ut med skiten! Öppna fönster och dörrar och virvla in lite frisk luft och nya tankar i de gamla tvångsmönstren! 

Vad jag vill säga med det?

Ingen aning men här kommer en virvlande kram i alla fall!