kliande tandkött och rinnande näsa. Lovely! 

Just nu känns livet inte så toppen men det blir bra när förkylningen rivit klart i min kropp. Jag har bestämt mig för att inte jobba medan jag pluggar. I alla fall inte varje dag så som det varit tidigare, utan bara när jag har tid och lust. Däremot kommer jag att mer bestämt ägna mig åt mina studier. Ännu ett steg mot själsfrid. 

Häromdagen sov jag febersömn och drömde om ett barn som kallade mig momme. Känslan just då var oändlig kärlek och glädje. Tänk om vi kunde få leva kvar i drömmen en liten stund till bara, vad härligt livet vore då   

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad" 

Våga säga ifrån! Ifrågasätt! Den som gapar högst har inte alltid rätt, vet ni. 

Snuviga kramar från sjuksängen