Sitter på pendeln tillbaka till Kungsängen. Hem. Tänker tillbaka till 2007 och den paniken som rev i min själ då. Jag glömde mig själv där 2002 och 2007 kom sorgen, lättnaden och ilskan ikapp. Som en vägg. Och jag var ett snabbtåg på väg mot undergång. Vad stark jag var, trots att jag var svag. Jag höll ihop för barnens skull, de oskyldiga. Tack mina barn för att ni räddade mig! Som lärde mig att jag inte skulle dö om jag gick till postlådan, inte skulle svimma inne på affären, inte skulle skrika rakt ut av panik om jag gick utanför dörren. Idag åker jag pendeltåget själv, letar mig vilse men till målet kommer jag alltid. Tack mina barn   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är inte bara ett ord, det är en handling som krävs för att gå vidare från en relation.  Svaren på mina frågor har jag ändå utan att han behöver svara. Det stora sveket. Vems ansvar? Hans!  Vem är ansvarig för avslutet? Jag. Jag är själv ansva...

Frihet, glädje och framtid. Vad gör då några kliande myggbett? Blir Kungsängenbo igen i augusti och jag längtar! Jag längtar till Rankhusskogen och till Hundöarna ? Och såklart mina vänner där nere! Ses snart! ...

En nära släkting har sagt att hon håller ögonen på mig för när jag klappar ihop så ska hon minsann finnas där för mig... Fint att vara önskad att må bra, att klara sig bra i livet och välgång. Vem behöver fiender när man har så fin släkt *kräks lite*...

Har sökt jobb som klasslärare och blivit kallad på intervju ? SÅ spännande! Livet går sin gilla gång på Bergvägen. Lugnt och fridfullt (även i inboxen) vilket jag tycker är skönt. Jag förtjänar en andningspaus ibland, precis som alla andra. Jag s...

Något jag har lärt mig det här året är att slaget är förlorat. Hatet vann och jag får bara se katastrofen komma utan att kunna göra något. Jag gillar inte nyårslöften men 2015 kan jag lova att jag inte sträcker ut handen. Inte försöker laga. Inte för...