Torsdag morgon, här sitter jag med mitt kaffe och funderar över livet. Hur skört och ömtåligt det är. Jag tror på att leva livet medan det händer. Inte sitta och vänta på att livet ska komma till dig, utan omfamna livet! Visst, jag har dagar då jag helst vill ligga kvar i sängen och tycka att livet är pest, men dessa dagar tillåter jag mig. Just för att livet just är så, precis då.

Igår var jag på Högskolan och lyssnade på (och redovisade) rika matematiska problem. Klev ur sängen 4.45 efter 1½ timmes sömn, så att jag inte satt och sov på skolan är ett mirakel! Men hemma halv 8 igår kväll, åt middag och sen sov jag som en sten! Tur jag har en så fantastisk man som lagade mat och sen pussade godnatt   

Idag ska jag göra absolut ingenting. Det tillåter jag mig, utan dåligt samvete. Dammtussarna ligger kvar till senare, och det är ju faktiskt så att de sysselsätter katten, så de får ligga en stund till. 

Kram på er, där ute! Jag önskar er en fantastisk dag!