Nej, tack! Detta säger jag till de människor som måste trampa på andra för att synas, bli viktiga. 

I många år har jag kämpat för mina barns rättigheter, jag har gjort aktiva val för att mina barn ska få det allra bästa och jag tycker att jag gjort ett jäkla bra jobb *klappar mig själv på axeln*. Jag har varit slagpåse för all ilska, jag har tröstat när tårarna trillat och jag har kramat men det viktigaste av allt, jag har aldrig någonsin släppt taget om mina barn. Jag har varit tigermamma som skyddat mina barn, jag har varit curlingmamma som har jämnat marken för mina barn, jag har varit en helt vanlig mamma, alltså. Vilket inte är så bara! Klapp på axeln åt alla singelmammor där ute! 

Nu säger jag nej, tack! Jag vägrar att vara slagpåse åt ett 23-årigt barn som borde lärt sig att hantera sin ilska och sin besvikelse för länge sedan (tex när jag sökte hjälp åt barnet). Nej, tack! Jag tänker inte bli kallad usel mamma (usel mamma är en snäll omskrivning för vad jag blivit kallad i mail) för att jag inte sitter hemma och håller mina barn (17, 19 och 23 år) i handen. Barn som blivit lärda att ta egna beslut, bli starka vuxna och självständiga. Det är inte jag som äger problemet, så NEJ TACK säger jag till det.

Nej, tack! Jag har inget behov av att stanna mitt liv för någon annan vuxens liv ska kunna fungera.  

Dagens tips: Hantera grunden till ilskan, bearbeta ämnet och sen titta framåt! Det som hände igår, ja det hände igår och det kan vi lära oss av men inte göra något åt. Och framför allt: säg nej tack till de som äter av din energi! 

Tack för ordet.